Våldtagen

Ringde Bettan, den luckosamma arbetslösa "får-sova-hur-länge-jag vill-ALLA-morgnar", fittan imorses, skulle be om lunchförslag, eller nja, det va väl inte riktigt hela sanningen, inte ens en hundrafemtedel faktiskt. Skulle se om hon kunde komma på någon härlig kramp som jag kunde använt som ursäkt för att inte gå till jobbet. Ivf lät det som att hon knaprat våldtäktspiller för det lät som att hon var upptagen samtidigt som hon gled in och ut, medvetenadet alltså.
Sådanna piller man får i drinken ni vet?
Har hänt mig.
Två gånger.
På riktigt.

Men jag har aldrig blivit våldtagen!
Jävla vänner som alltid tar hand om en.

Snacka om att ge falska förhoppningar.
Hade ju iof inte kommit ihåg vad som skett, men det hade, kanske, känts ett tag efter, hade glatt mig åt det ivf. Man ska glädjas åt små ting.



















PS. Erkänner min desperata tankegång just nu.