Stulet samtal

Jag och damerna ska åka till Köpenhamn i helgen, för att det är skönt att komma bort, och för att vi bor gratis, och får halva resekostnaderna betalda.
Låter väldigt "nyrikt"(nyavlönat) att säga att man verkligen förtjänar att komma bort en helg, men just nu tycker jag faktiskt så.

Det gör inte mina föräldrar dock, mamma och Anita förklarade.
Pappa, innan jag hann säga något mer än "vi ska kanske till Köpenhamn till helgen" av det som va tänkt att sägas, så fick han ett "hissyfit" och gormade vilt omkring sig. Jag lyssnar på honom, erkänner, till och med, att det va en mycket bra åsikt, men om jag ska yttra något så skriks det till och bevisar enligt honom att jag inte har respekt.
För mina planer, eller det dem har att säga.
Tog ett paket cigg imorses från dem när jag inte hann handla innan jobbet, men köpte ett till dem för två dagar sedan, men att jag bara tog det va tydligen brist på respekt.
Och att jag borde spara mina pengar till Sthlm, det fattar jag om än mer, men när det blir såpass billigt så att jag klarar mig på 1500kr så bangar man inte.

Vi "ungdomar" undviker väl att äta middag ute och supa oss fulla ute också, bara det sparar in någon tusenlapp.

Som min tyvmamma sa: det är svårt att bo tre vuxna tillsammans, speciellt när en av dem är ens barn.

Nu tycker jag ju iof att det är svårare att bo med pappa än min styvmamma.

Pappa bara skriker så spottet yr att jag ska visa honom respekt och förstå det han säger, men om jag vill att han ska lyssna så avbryts jag av ett glassiskt 50års knep, han pekar med hela handen mot mig och ryter:
-Du lyssnar ju inte?!

Life's a bitch and then you ***** one, and then you die, i just dotted those words because i probably won't get married, ever.