Sjukt söt unge!
Han satte sig vid mig i tv-soffan när vi(läs:jag) såg på Disney Channel, kollade på mig med en min som sa "-Du vet precis vad jag ska säga, allt du behöver göra är att hålla med".
-Du gick inte på samma avdelning som jag går på på dagis, eller hur?
-Nej, nej, det gjorde jag inte, jag gick på igelkotten, vilken avdelning går du på då?
-Jag går på Humlan, vi har den stora leksalen, mycket bättre än din avdelning.
-Haha, ja det kanske stämmer.
-Kan inte du hämta mig någon dag så att du får se den?
-Jo det kanske jag kan.
-Bra, då säger vi så!
Sen gick han ut i trädgården med malliga steg.
På vägen till Skara för att hämta Lucy hos veterinären med pappa och Anita så somnade han dock till.
Han tjatrar som fan den där ungen, och sen när han nickar till av trötthet så ber säger han till pappa och Anita:
-Nej, nu får ni va tysta.
En vuxen människa hade man slått, men Olle är bara cool.
Vi lät honom sov i bilen ett tag, sen skulle jag skjutsa hem honom.
Faderskänslorna tog vid direkt när vi körde utanför grinden, man blev mycket försiktigare, gasade upp till 80 på 90vägen och tänkte för mig själv:
-Nej, nej fortare får det ju inte gå, han är ju värdefull!
"Av barn, dårar får man sanningen."
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar