Sorgligt

Jag, Victor och mamma va i mormors lägenhet igår för att plocka lite.

Först va det trapphuset, sen hallen, doften, fick hejda mig, ville verkligen ropa på mormor, ropa fick man verkligen, hon hörde ju inte så bra, hon hade såpass tinitus att hon kunde vakna på natten av att hon trodde att det ringde på dörren.
Jag tyckte så synd om henne.

Hon sa att min homosexuallitet inte va något att regera över, "om man kan älska en hund så torde det falla naturligare att älska en annan människa", sen frågade hon om jag ville ha en bulle till när jag väl tagit mig mod till att berätta hur det låg till.

Sen undrade hon om jag kunde hitta någon som fick mig att känna mig älskad här, det verkade ju ganska svårt tyckte hon.

Men att plocka i lägenheten va känsligt, i en garderob hittade vi en lapp där det stod att de tre översta dukarna va strukna åt Britta.
Sen låg mina shorts på kökssoffan, dem hon aldrig hann laga.

Korten från när mormor va i forna Jugoslavien, vi pratade rätt mycket om det, lite häftigt var det allt, jag va fascinerad och mormor hade varit med om det.
De va tvungna att ta en båt över Adriatiskahavet mitt i natten för att kriget bröt ut och alla gränser stängdes, även dem som inte fanns. Millitären satte ut gränser där de tyckte att så skulle vara och påbrådde att deras land startade där.

Vi hann aldrig se dem korten tillsammans, men jag fick ivf se dem nu.

Gör fortfarande ont, åker hem efter jobbet varje dag och äter en macka framför tv:n, men det känns som att jag borde äta middag med mormor.

Har på rutin åkt dit tre gånger efter jobbet och inte fattat att jag inte kan rusa upp och krama henne och fråga när maten är klar, eller när "Antikundan" börjar, inser det precis när jag stänger av bilen.
Och mitt leende tappas.

Låten betyder mig jätte mycket, handlar ju om en förlorad älskare, men den är mig privat och beskriver ändå bra hur tomt det har blivigt.