Sad

En lågkonjunktur är nog precis vad vi 80-talister behöver!

Vi har aldrig riktigt förstått innerbörden av våra liv, det har varit, och är, alldeles för lätt att fylla funderingarna och livet med saker. Vi har haft tillgång till allt.
Vi har knappt ork eller engagemang att göra uppror eller opponera oss eftersom det alltid har funnits andra som gjort det åt oss.

Under dagen har det slagit mig, efter flera iaktagelser och samtal, att vi har lättare att definiera oss själva och definitivt andra genom presentationen vi ger till människor runt oss.

Det har inte att göra med visdom av ålder att äldre människor inte riktigt ser samma värde i en bil som lycka i livet, det har att göra med annan grunduppfattning.

En Pradaväska, en nytt läppglans alla hört talas om, en Audi Q7, eller genom utbildningen man går eller vill/ska gå gör det lite lättare att vara sig själv tydligen.

Är det inte lite tragiskt att man måste definiera sig genom en bil, kläder, pengar eller en utbildning?

Pretto grejen biter inte på mig bara, hoppas innerligt att jag är prestigefri, hoppas verkligen.

En vän till mig ska läsa till specialpedagog, och en kille hon träffade på fest fick också det till svar när han frågade vad hon ska göra i framtiden. Han fnös och tyckte att det inte va någon mening i det. Hon skulle svarat:
-Någon måste ju jobba med det, så att vi kan ta hand om dina barn i framtiden, dem lär ju bli i behov av lite extra hjälp.


Man har väl rätt att bita tillbaka, inte va så jävla snäll jämnt?
Man har även rätt att va lite förbannad eller otrevlig, alla kan man inte vara till lags, vilket många i vår generation försöker vara. Medans andra inte ens har uppfostran nog att vara trevliga, eller ser sig för bra för att prata med någon och vara otrevlig.
Hur f a n kan man med att inte tala eller bara vara allmänt kort mot någon för att man anser sig bättre? Tro mig, ingen anser dig vara bättre. Enbart du.

Kharma säger jag bara, kharma!