Under fikan med vännerna så hade vi självklart jävligt roligt, men en känsla som jag inte analyserat än är saknaden.Mitt i ett samtal som var högljutt, skrattande och riktigt nostalgiskt så högg, verkligen högg, en kall känsla i mig, en känsla av att, nej du, såhär glad får du inte vara än, du saknar fortfarande mormor, hon gick bort alldeles för nyss för att du ska kunna sitta här och låtsas som att inget har hänt.
Igår skulle jag öppna en internet sida, tryckte på fel bokmärke och tryckte visst på eniro.se, men det va mormors telefonnummer som jag sparat, och fan va det kändes, hon finns kvar där och för dem, men inte för mig, så jävla orättvist att de får vara glada och ovetandes om att hon har gått bort.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar