Min mamma har goda värderingar, dem man ska stå för och hon räds inte att ta en obekväm diskussion.
Hon ska hjälpa mig att skaffa barn, troligen genom att ordna en surrogatmamma, det går lite emot vad anser okej, men hon sätter min lycka framför annat och vet att, när tiden är kommen, att jag skulle bli en väldigt bra far.
Hon går alltså emot sina ideeal för att hjälpa mig till lycka, varför kan då inte motståndare till homoäktenskap inte sätta sig över sin egna inskränkthet?
Jag råkade födas som bög, inget jag själv valde, bara att göra det bästa av situationen, men inte ska jag straffas för ett val som jag inte gjort?
Enligt DN så har nämligen tre präster i Gbg, självklart den lilla sosse hålan(kan iof ske överallt), avsagt sig vigsel rätten helt då de inte vill viga homosexuella.
De kan alltså tro på en gud som inte har någon bevisad existens, men dem kan inte tro på bevisad kärlek.
Udda.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar