Jag har två vänner(ni vet vilka ni är) som har kärleks anorexi, loveorexia för att låta lite internationell.
Dem får väldigt lite kärlek helt enkelt, men finner sig, för stunden, i det.
Lite svältfödda helt enkelt.
Ge, ge och ge lite till är kvinnans lott, verkar det ivf ofta vara, right?
Som i den där släpiga rom-comen med Meg Ryan och Hugh Jackman, "Kate & Leopold", där Meg Ryan beskriver kärlek som de vuxnas version av Tomten, man tror på det för att samhället har tuttat i oss att den finns runt hörnet, men sen när man vuxit upp så märker man att det bara är bluff och båg.
Men jag tror på kärleken.
Fast jag tror mer på att vara nöjd som singel innan man ska hitta en man som många tror ska vara arab, nej nej, frälsaren menade jag.
Jag är jätte nöjd som singel, tro inte att jag gett upp.
Är du nöjd som singel?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar