Kan inte skriva allt för mycket om detta i framtiden eftersom det inte skulle representera den majoritet av mina känslor som faktiskt infunnit sig hos mig.
Tänker bara säga är att jag känner mig försummad.
Inte av någon specifik, utan av dem känslor som jag hade hoppats på att få för någon för att man förhoppningsvis skulle fått chansen när man flyttade.
Men icke sa Nicke.
Nej Anita, jag vill inte ens försöka stressa fram det eftersom jag bara är barnet än men under några år hade man ju kunnat förväntats sig en förälskelse i varje fall?
Begär jag för mycket?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar